Ren och skär ångest
















Idag är det sista dagen på min semester som har varat i en vecka och jag är helt ärlig när jag säger att jag har ren och skär ångest över detta.

När jag planerade min semester så var det dels av omtanke för mina kollegor då vi har haft lite svårt att få ihop det under semestern de senaste åren och dels då jag både förra och året dessförinnan hade semester under de mest kritiska veckorna (28-31),
så jag kände att det låg lite på min lott att lösa det i den mån jag kunde för att det skulle fungera bra på jobbet.

Som ni vet är ju planerna lite annorlunda nu än vad jag visste då.
Jag har blivit uppsagd och det gör att det känns ännu jobbigare att komma in och jobba nu i 3 veckor för att sedan ha semester i 2 veckor till för att återigen jobba ca 1 vecka och därefter gå...

Motivationen är på noll och det känns som att jag mer än någonsin skulle behöva en längre sammanhängande semester för att orka med hösten och vintern, iallafall om den skall gå i arbetslöshetens tecken, vilket skulle vara ett mardrömscenario för en rastlös själ som mig.

Ledsen för att detta blev ett "deprimerande" inlägg, jag lovar att jag snart kommer tillbaka med ny energi.

All kärlek till er/
Helena