Barnen började genast leka tillsammans och hon slog sig ner i soffan (lika slut hon) med oss.
Det tragiska är att vi liksom fastnade där mer eller mindre hela dagen utan att göra något speciellt. Efter en stund ringde vi efter hennes sambo K som kom även han och intog soffan, där satt vi och slöade, pratade om allt vi skulle ha gjort idag (istället för att slöa) och bara....gjorde ingenting.
Alla som känner mig vet att begreppet "att göra ingenting" knappast existerar i min värld så detta var ju extremt ovanligt för att vara mig.
Jag hade ju bestämmt att jag skulle städa idag eftersom vi skall ha kalas hemma imorgon och A skulle byta däck på ena bilen, men när dem var här så kändes det så rätt att bara vara.
Det är det som är så skönt när man umgås med dem. Det spelar ingen roll om tvätten hänger på tork i vardagsrummet eller om det ligger kläder överallt och leksaker. Det existerar inte...inte just då iallafall...
När dem gick kom dock verkligheten i fatt mig och jag drabbades av smått panik, det såg ut som h*vete och jag hade inte handlat, inte ens skrivit inköpslista ;o) så jag tog tag i mig själv och for runt som en virvelvind i huset i jakten på dammråttorna, för imorgon så gäller det, då kommer 20 glada 7-åringar på kalas hos min äldsta son "Mowgli" som precis fyllt 7...
...ja ni läste rätt...20!!! Puh!!
Fortsättning följer...
Kramar

1 kommentar:
Tur att jag har dig när jag behöver fly från verkligheten en stund;)
Skicka en kommentar